amsvin, svin, gris, betraktas som en domesticerad art, Sus domestica, eller en underart, Sus scrofa domestica, av vildsvinet, Sus scrofa. Svinet är ett av de äldsta husdjuren och är känt från omkring år 9 000 före Kristi födelse.[1]
Hanen kallas galt, (tidigare också fargalt och orne), honan kallas sugga eller so, en obetäckt sugga (som alltså ännu inte fött) kallas gylta. Gris var ursprungligen namnet på svinets ungar, och när en sugga föder kallas det att hon grisar. Numera kallas ungar hos svin kultingar (rotbesläktat med kalv). Nosen kallas tryne.
Bredvid köttproduktionen används grisar för att leta efter tryffelsvampar, särskilt i Frankrike. Så kallade minigrisar hålls också som sällskapsdjur.

Judendom och islam betraktar svinet som ett orent djur, medan det snarare har motsatt status inom den germanska kulturkretsen. Trots detta är dock ordet svin en vanlig förolämpning på germanska språk, fastän även positiva omdömen kan innehålla sammansättningar med gris, till exempel gullegris. Att grisen har så olikartad symbolik beror på att tamsvinet hade en central betydelse i det europeiska bondesamhället, medan andra civilisationer företrädesvis födde upp andra djur.
I den nordiska mytologin förekommer därför grisar med en helt annan symbolisk innebörd än vad de har inom andra kulturer. Gudinnan Freja i den nordiska mytologin hade Syr (forngerm. för sugga) som tillnamn. Grisen Särimner slaktades varje natt och återuppstod. Det är dock inte bara i den gamla germanska kulturen som haft grisar som gudomar. Kelterna hade en svingudinna, Ceridwen, som representerade visheten, och på Kanarieöarna var svinet en regngud.
Som symbol har grisen använts länge. Inom kinesisk astrologi är grisen de tolfte och sista djuret av de tolv zodiakdjuren. I det gamla Egypten var en sugga som åt sina kultingar en symbol för stjärnornas dagliga återfödelse. På Malta finns en avbildning från yngre stenåldern föreställande en ammande sugga med tretton kultingar. Enligt legenden skulle Aeneas, Julius Caesars påstådda förfader och Roms grundare, finna en ammande sugga med trettio kultingar som ett tecken att han funnit Latium. En antik romersk staty som anspelar på denna legend finns på Glyptoteket i Köpenhamn.
Även inom heraldiken finns grisar. Ätten Svinhufvud förde ett grishuvud som vapen, och så även vissa av de svenska släkter som hetat Grijs. En släkt Gris har givit stadsdelen Grisbacka i Umeå sitt namn.
Inom skönlitteraturen förekommer ofta grisar. Sagan om de tre små grisarna framställer djuret som oskyldigt och hotat; på ett likartat sätt framställs huvudpersonen i barnboken Charlotte's Web av E.B. White från 1952, där titelfiguren är en smart spindel som räddar den värnlösa grisen Wilbur från att bli slaktad. I George Orwells Djurfarmen får grisen Napoleon däremot symbolisera tyranni och diktatur, men även hjälten Snowball är en gris.