Härskartekniker
Berit Ås, professor i socialpsykologi och norsk politiker etablerade teorin om de fem ursprungliga härskarteknikerna 1976. Härskartekniker handlar om sociala manipulationer som syftar till att en person eller grupp skall behålla sin position gentemot någon eller några andra. Det handlar om en negativ makt, då avsikten är att förminska andra för att framhäva sig själv. De används oftast omedvetet, men förekommer även medvetet. Ett tecken på att du blivit utsatt för en härskarteknik kan enligt Bergqvist (2007) vara att du får en dålig magkänsla och du känner dig illa behandlad, men ofta är härskarteknikerna subtila och svåra att ta på. Det är viktigt att medvetandegöra dessa tekniker för att kunna svara upp mot dem (genom motstrategier) och inte använda sig av härskartekniker utan istället föregå med gott exempel genom att använda bekräftelsestrategier (se nedan).

Härskarteknik Motstrategi (synliggöra, intellektualisera och påtala)
Osynliggörande Tag plats
Förlöjligande Ifrågasättande (Ifrågasätt logiskt, skratta aldrig med. Säg t.ex: ”vad menar du med…?”)
Undanhållande av info. Korten på bordet (påpeka att du inte fått infon.)
Dubbel bestraffning Bryta mönstret (se över dina prioriteringar, förklara varför)
Skuld och skam Intellektualisera (lyft upp till ytan, hur gick det till när någon försökte lasta över skuld och skam på dig, se mönster i beteenden)

Senare kompletterade hon med ytterligare två härskartekniker: Våld eller hot om våld och objektifiering.

HÄRSKARTEKNIK | BEKRÄFTELSETEKNIK (Föregå med gott ex.) | OSYNLIGGÖRANDE | SYNLIGGÖRANDE | Låtsas att personen inte finns, ignorerar eller marginaliserar. | Lyssnar på varandra och synliggör. | FÖRLÖJLIGANDE | RESPEKT | Förminska någon och göra sig rolig på dennes bekostnad, skapa en “vi och dom”-känsla. | Seriöst bemötande, ställ frågor till deltagarna om vad de tycker, tänker och känner. | UNDANHÅLLANDE AV INFORMATION | INFORMATION | Alla deltagare ska känna att de fått all info. Tänk på att det kan finnas arenor där information sprids och beslut fattas informellt! | Se till att alla får ta del av informationen du sprider, redovisa diskussioner och bjud in till informella arenor. | DUBBEL BESTRAFFNING | DUBBEL BELÖNING | Hur du än beter dig blir det fel, du får en känsla av att vara otillräcklig som person. | Man utgår från att alla gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar. Påminn varandra om att ni gör så gott ni kan! | PÅFÖRANDE AV SKULD OCH SKAM | BEKRÄFTELSE | Här skapar man dåliga samveten genom att få någon att känna sig skyldig, trots att de inte gjort något fel. | Ställ inga orimliga krav på dig själv eller andra, ge varandra bekräftelse. Ofta! | OBJEKTIFIERING | SUBJEKTIFIERING | Här görs personen till ett objekt, t.ex. med kommentarer om utseende istället för sakfrågor. | Ge alla ansvar, makt och röst. Ta utrymme, ge utrymme. Namnge varandra och varandras ideér. | VÅLD OCH HOT | ICKE-VÅLD | Här ingår fysiska övertag som används negativt, men också strukturella övertag (sexuella trakasserier exempelvis). | Utbilda och samtala om förtryckande normer. Förebygg genom att anta en policy, och följ den sen |

Övning: 1. Arbeta i grupper om fyra. Analysera fallen och ge tips till personerna hur de hade kunnat agera istället (ha Birgit Ås motstrategier i bakhuvudet). Utnämn en sekreterare. Svaren mailas till anna@kitas.se.
2. Gruppen blir tilldelad att arbeta lite extra med en av situationerna. Utmaningen är att genomföra ett kortare rollspel där en lämplig motstrategi används.

Härskartekniker - cases Bergqvist, Elaine, Härskarteknik (2007)

Komplimangmetoden
”Du som är så duktig”
Jag skulle åka till New York (NY) på min semester och skulle vara borta i en månad. Innan jag gick på semester hade jag möte med min chef angående en jobbsituation till hösten. Vi pratade om att jag skulle skriva för företagets nya tidning en gång i veckan. Han tyckte att det var kul eftersom jag kom med så ”lysande” idéer. Han överröste mig med komplimanger när jag delgav honom mina idéer inför hösten. Han blev väldigt glad och sade att han såg fram emot hösten och avslutade med att säga just det. När mötet var slut berättade jag hur mycket jag såg fram emot min semester och resan till New York. En annan person i sammanhanget berättade om det intressanta fenomenet ”gangsterflator” som finns i NY, varpå min chef sade att det skulle bli ett ”otroligt bra reportage och fungera perfekt för första numret av tidningen”. Han lovprisade mig och reportaget som jag skulle kunna skriva på min semester.
Han lyckades därmed övertyga mig om att jag, på min självbetalda resa till NY och semester, skulle skriva ett reportage om gangsterflatorna. Trots att det vred sig i magen på mig av stress kunde jag inte säga nej. Jag vet inte varför. Jag sade ”ja”, men senare fick en arbetskamrat mig att förstå att det var helt vansinnigt. Jag gick tillbaka till chefen och sade att jag kunde skriva reportaget efter semestern och förslog att företaget kunde betala min resa. Då ändrade han sig och sade att vi hade skrivit för mycket om NY. När det inte längre var gratis arbetskraft var det inte längre intressant.

Stereotypmetoden
”Bögar gillar inredning”
Det var en av mina bäste vänner. Hon hade precis blivit sambo med sin kille i Göteborg. Björn hette han, väldigt trevlig karl. När han kom och hälsade på över helgen mötte de mig vid tågstationen. Björn var väldigt exalterad över min ankomst. Han tog ett grepp om min axel och log. ”Jag skall visa dig något som du kommer att gilla”, sade han.
Fantastiskt tänkte jag. Jag hade aldrig träffat Björn så Silla, min väninna, måste ha berättat en hel del om mina intressen. Vad var det han visste att jag tyckte om? Vi kom fram till deras våning och han drog med mig till vardagsrummet, fortfarande lika exalterad. ”Per, vad tycker du? frågade han medan han gestikulerade åt alla håll i rummet. ”Vad menar du?” frågade jag, han kanske ville att jag skulle titta på något speciellt. ”Om inredningen såklart! Färgerna, gardinerna, sofforna. Vi köpte allt i förra veckan och du, ja, du har ju koll på sådant automatiskt”, sade Björn och skrattade. Jag är inte det minsta intresserad av inredning men för Sillas skull och för Björns tappra försök att vara polare så skrattade jag med honom, slängde med armen i vad jag tror skulle vara sann böganda och sade ”Fabulous!”

Projiceringsmetoden

“Det är tråkigt att du tar det så”

Jag ingick i ledningsgruppen på skolan. I en kvinnodominerande arbetsmiljö kände jag att jag som man inte togs på allvar. När jag började prata såg jag att blickarna talade med varandra över mig, men bara när jag pratade. I början antog jag att det var viktiga meddelanden som mina arbetskamrater behövde delge varandra just då. Min optimistiska sida gav mig nomineringen “omedveten idékläckare”. Men vem försökte jag lura? Efter upprepande möten märkte jag att stämningen ändrades så fort jag öppnade munnen. Jag beslöt mig för att göra något åt det. “Så fort jag pratar blir det tyst och ni ger varandra märkliga blickar”, sade jag en dag. Tystnad och flera blickar utbyttes. “Som ni ger varandra nu.” Mer tystnad. “Vi sitter och diskuterar mobbning hos eleverna, men själva bedriver ni mobbning i lärarrummet.”

Rektorn, som var samtalsledare, lät sin blick lämna de andras och till slut möta min. Med en suck lutade hon sig framåt i pedagogisk anda. “Det är ju tråkigt att du tar det så och dessutom anklagar dina kollegor för mobbning. Det är riktigt lågt. Du måste förstå att vi blir chockade av dina anklagelser.

Tidsmetoden
”Jag har varit med längre i Gänget” sid 184
Vi hade precis blivit sambo och varit tillsammans i ett år. Niclas kompisar hade redan gift sig och det märktes att gänget var ganska sammansvetsat. Niclas och jag var bjudna på fest där alla hans vänner var samlade. Jag kände inte någon särskilt bra, men hade det verkligen trevligt tills diskussionen om viken bar vi skulle gå vidare till efter festen uppstod. En Sandra föreslog ”Hotellet”. Folk verkade tveksamma till det. När jag sa ”East” blev reaktionerna klart mer positiva. Men Sandra var undantaget, hon viskade: ”Lilla gumman, jag har varit med i gänget längre än du och Niclas har haft sex. Du fattar väl att vi kommer att gå till Hotellet.”

Hierarkimetoden
”Jag är din chef och du jobbar för mig”
Jag jobbar inom restaurangbranschen och har med min femtonåriga erfarenhet tyvärr träffat på en hel del jobbiga chefer. Den jobbigaste var en chef som jag hade under fem års tid. Det var stängningsdags och jag skulle börja städa kaféet. Han hade köpt nya stolar som han ville att vi skulle stapla på varandra när vi städade för att golvet skulle vara fritt. Jag hade städat extra noggrant kvällen innan för att slippa göra den statiska rörelsen som staplandet innebar denna kväll. Jag hade fått ryggproblem av den rutinen, som egentligen var överflödig varje gång. Det visste alla medarbetare utan chefen som inte hade beaktat rutinen närmare. Den kvällen när jag och min kollega städade och lät stolarna stå kvar kom chefen in för att hämta dagskassan. Han blev skitförbannad och skrek: ”varför har ni inte gjort som jag har sagt?!” Han ville knappast ha svar på frågan för när jag skulle förklara för honom, som jag hade haft förtroendet att arbeta för i tre år, skrek han: ”Jag är din chef, du jobbar för mig. Du gör som jag säger och det är allt!” Jag argumenterade inte emot utan gjorde som han sade. När vi var klara med städningen kom han fram till mig och lade armen på min axel och sade: ”Du är trött, du behöver inte komma till arbetet i morgon. Du kan stanna hemma!”

Uteslutningsmetoden
”Jag syns inte, alltså finns jag inte”
Jag har tre ganska knepiga situationer på min arbetsplats och i mitt privatliv. Jag kan sätta fingret på vad som händer, men har svårigheter att hantera det. Det är i olika situationer som det händer. Första situationen är väldigt påtaglig när det är fler än två i ett samtal. 1. I samtal där vi är tre stycken och jag ingår så märker jag att jag sällan blir uppmärksammad. När jag pratar så syns jag, däremot när andra pratar så faller blickarna sällan på mig. Det känns som det inte är särskilt angeläget att jag skall lyssna, som om jag är en mindre person. Ibland känns det som att uteslutningen är medveten och att folk tar till det för att trycka ned mig. 2. Häromdagen var jag med om något ganska olustigt. Jag och en kollega satt och pratade. Jag hade ordet och all uppmärksamhet från kollegan. Plötsligt kom chefen in i rummet för att hämta kaffe. Plötsligt försvann allt fokus från mig och hamnade istället på chefen trots att jag pratade. Hon började till och med prata med honom trots att jag inte hade avslutat det jag höll på att säga. 3. I mitt jobb ingår att gå på mingel ibland. Jag känner att jag är riktigt dålig på det innan alkoholen har kickat in. Jag vet inte om det beror på mig eller på minglarna, men jag upplever det som väldigt svårt att komma in i cirklarna. Kanske är de slutna eller så är det bara mig det beror på.

Självförvållad härskarteknik
”Jag har något litet att säga”
Jag måste dessvärre medge att jag är en medveten härskare. Jag irriterar mig något så förbannat på kollegan. Det är inte det hon säger, utan hur hon säger det. För det första avslutar hon varje mening hon säger med nervösa skratt, vilket tar udden av varje påstående hon kommer med. Sedan ursäktar hon sig hela tiden: ”Jag har något litet att säga, det tar bara en liten stund.” ”Inte ska jag” ”Äsch”. Personligen orkar jag inte ge uppmärksamhet till någon som själv inte tycker att hon är värdig den. När hon säger ”inte ska jag” har jag lust att säga ”nej det ska du inte. Ta lite terapi och återkom.”