Bowling for Columbine

En dokumentär av Michael Moore

Den tjugonde april 1999 kliver två tonåringar, tungt beväpnande, in på Columbine high school i Littleton och dödar hänsynslöst tolv elever och en lärare. Skolmassakern blir uppmärksammad världen över och är utgångspunkten för Michael Moores dokumentärfilm om den amerikanska vapenkulturen.

I Australien mördas 65 människor med skjutvapen varje år. I England är siffran 68, i Japan 39. I USA skjuts varje år 11 127 människor ihjäl. USA är med andra ord ett av de länder i världen där flest människor mördas, hur kan det komma sig? Moore själv verkar tro att Amerikanernas rädsla är en förklaring. För att minska rädslan och känna större trygghet bunkrar istället Amerikanarna upp med vapen. Massvis med vapen. Tryggheten ökar knappast, menar Moore, istället skjuter de ihjäl varandra. Frågan som fortfarande återstår är varför de är så rädda? Michael Moore nöjer sig inte med ett svar utan pratar med poliser, med banker som delar ut vapen och med tv-producenter i jakten på det korrekta svaret. Nöjer sig dock inte med ett svar utan…

Regi och Dramaturgiska Grepp

Bowling for Columbine anspelar mycket på publikens känslor, då den upprör, medvetandegör och engagerar, allt för att Moore ska få fram sitt budskap. Det finns ett flertal exempel på detta. Moore intervjuar bland annat överlevande från skolmassakern i Columbine, som mer än gärna visar upp sina ärr för kameran. Vi får dessutom, via filmen, vara med i stundens hetta då gärningsmännen själva stapplar in i skolan och brutalt avfyrar sina vapen. Det inspelade bandet från larmcentralen är enda ljudspår. Dit ringer panikslagna elever inifrån skolan, desperata föräldrar som vill veta vad som hänt deras barn samt påstridiga journalister som vill ha rapporter om läget. Ett annat typexempel är när Moore besöker Charlton Heston, den forna skådespelaren och numera frontmannen i National Rifle Organisation. För att få intervjua Heston säger sig Moore vara medlem i hans organisation. Ganska snart börjar Moore konfrontera Heston med obekväma frågor. Heston Känner sig obekväm och väljer att lämna intervjun. Moore avslutar besöket hos Heston genom att placera ett fotografi på Hestons trappgång av en sexårig flicka som dödas av sin jämngamla klasskamrat. Klasskamraten, som var en liten pojke, fick tag på vapnet hemma och lyckades smuggla med det till skolan varpå han avfyrar ett skott i flickans rygg. Fotot som Moore placerade på Hestons trappuppgång är en symbol för det orättfärdiga våldet som begås i USA med den legala vapenhandeln. Denna scen, om någon, framkallar känslor hos publiken.

Trots den allvarliga tonen som Bowling for Columbine genomsyras av finns en hel del humor och sarkasm. Moore använder sig bland annat av sekvenser från propagandafilmer och tecknade serier-som alla på ett eller annat sätt stärker Moores tes. Bland dessa hittar vi ett slags ”historieklipp”, som på ett ironiskt sätt driver med USA:s egen historia från ett nästan ultrahögert perspektiv. Moore visar även på USA:s två ansikten: det ljusa och det mörka. Det visar sig tydligt i scenen när Moore listar de våldsdåd USA gjort sig skyldig till sedan andra världskriget samtidigt som tonerna från Louis Armstrongs ”What a wonderful world” hörs i bakgrunden. Budskap och Diskussion

Bowling for Columbine är rakt igenom samhällskritisk och vänder sig till den breda massan. Alla har något att lära av filmen, liten som stor, svart som vit, amerikan som europée.

Vad jag gillar med filmen är att Moore tar upp olika perspektiv av ett problem

Bowling for Columbine är definitivt inte objektiv utan präglas ständigt av Micheal Moores egna ideer och tankar.

Jag tror att budskapet eller avsikten med bowling for Columbine är att USA:s kärleksaffär med vapen, vilket räknas som en konstitutionell rättighet, skapar väldiga problem i det amerikanska samhället.

Den är också -- trots sitt allvarliga uppsåt - skamlöst underhållande. Speciellt den första timmen där Moore klipper sekvenser från gamla propagandafilmer, reklamsnuttar, tecknade serier; allt som på ett roligt sätt understryker det han vill ha sagt. Här finns till och med en hysterisk animerad historielektion, som klär av den amerikanska ultrahögern och driver med vapenlobbyisternas argument. Men skratten fastnar i halsen när Moore till tonerna av Louis Armstrongs "What a wonderful world" listar de våldsdöd USA gjort sig skyldigt till sen andra världskriget.

om helhet är filmen dock klart underhållande, djupt berörande och en välbehövlig nagel i ögat på de styrande i Washington. Sen går det inte att komma ifrån att den ligger extremt rätt i tiden med det kompakta krigsmotstånd och USA-kritik som nu finns i Europa. För många är det nog befriande skönt att få skratta åt en samling inte allt för smarta amerikanare.

Budskap och Diskussion

Amerikanerna är helt en nöjer sig inte med ett svar utan frågar allt från poliser i sin jakt på svaret. Men carför, varifrån kommer denna hmmm

Moore kommer snabbt fram till att USA är ett land fullt av skräck. Skräck, skräck, skräck så långt ögat kan nå. Frågan är

http://kritiker.se/film/recension/?film=Michael_Moore__-__Bowling_For_Columbine

Michael Moore belyser effektivt lättillgängligheten på vapen i USA när han vandrar in på en bank och ber att få öppna ett konto. "Ett sånt där konto där jag får ett gratis vapen tack". Efter att ha fyllt i ett formulär om att han är psykiskt någotsånär stabil får han vapnet i sin hand och kan fritt sikta med det inne i banklokalen. "Är det inte lite farligt att ge ut vapen i en bank?", frågar han förvånat.

Underförstått även en kritisk gransknign av hela USa

Det geniala är hur Michael Moore försöker koppla ihop orsaken till vad som hände i Columbine och det statssanktionerade våldet som sker kontinuerligt genom krig över hela världen. Det som händer på makroplanet går igen på mikroplanet. En representant för vapentillverkaren Lockhead Martin ståendes mitt i fabriken framför en missil slänger ur sig "vad som hände i Columbine är en värld i smått av vad som händer i världen i stort". När han säger det verkar han vara fullständigt omedveten om sin egen roll i det hela, som om han stod utanför hela världen och tittade på. Politikerna i USA visar på ett ännu större flyktbeteende i sin attityd till problemen. De fortsätter att skylla ungdomsvåldet på musiker, datorspel eller något annat bekvämt.